Er en bok bra hvis den skaper fysiske reaksjoner i deg? Hvis den gjør at du plutselig ser på hele livet ditt på en annen måte? SELV OM den måten å se på livet ditt og den følelsen er kjip?

Att föda ett barn
Kristina Sandberg
Norstedts, 2010
Norsk oversettelse Pantagruel forlag 2013

Hvis det stemmer at bra litteratur gjør noe med deg, er i så fall Att föda ett barnAtt föda ett barn Kristina Sandberg (Å føde et barn) en bra bok. Vi følger 20 år gamle Maj, som i 1938 blir gravid med en eldre mann etter en one night stand. I dag ville hun hatt flere muligheter – i en svensk småby i 1938 har hun ikke egentlig det. Hun gifter seg med Tomas. Han er fabrikkeiersønn og familien velstående, og stor. Maj kommer fra en fattig familie og er langt hjemmefra. Att föda ett barn handler om dette året som gravid og med en nyfødt baby.

Men det som først og fremst kjennetegner boken er fortellerstilen. Replikker markeres ikke, og alt fortelles i en slags indre monolog. La meg sitere en (1!) setning:

Så är damerna ensamma – och detta hade inte Maj kunnat förutse – svägerskornas strida ström av frågor riktade mot henne, har du foglossning, sammandragningar, bäckenupplösning, vadkramp, åderbråck – hur mår du nu Maj, första gången kan man ju gå över tiden och förlossningen kan bli både långdragen och besvärlig – men sedan går det faktisk bara lättare, man vänjer sig, man vänjar sig, säger Titti vänligt, fast överdrivet vänligt, har du allt i ordning, frågar Sylvia, säg bara till vad du behöver, det är väl ingen av oss som ska ha mer smått, vi börjar väl alla närma oss den magiska gränsen – en och annan har kanske redan passerat – men nu vänds blickarna mot Titti som klyver moccasmörkrämen med tårtgaffeln, är tårtan från Sundmans konditori – nej, svarar Nina leende, jag har faktisk bakat den själv i år, varmvispad maräng i smörkrämen, det är det som gör att den håller konistensen i rumstemperatur men visst är det omständligt, åh, äntligen är moccatårtan i centrum och Maj slipper fler frågor.

Så, ja. Hvis du ikke blir sliten av å lese dette har du maratonkondis i lesing. Det er vanskelig å vite om jeg skal anbefale boken til andre: Det var et sabla slit å lese den selv, og jeg merket at jeg surnet av å lese om hvordan Maj sliter. De som snakker om presset dagens ungdom lever under – gi meg heller instagrammobbing enn det presset Maj legger på seg selv for å sylte, vaske, stelle og hamle opp med hele svigerfamilien.

Leseropplevelsen i seg selv og underveis er et mareritt. Men så er det interessant, for kanskje formidler også det hvordan det faktisk er for Maj. Beskrivelsen av fødselen er faktisk helt usannsynlig bra. Det språket som bare durer frem som et lokomotiv passer veldig godt for den intense opplevelsen jeg hadde av fødsel, i alle fall.

Boken har blitt en snakkis i Sverige etter at den kom i 2010, og jeg kjøpte den fordi Bokhora har vært elleville. Jeg har ikke hørt noe særlig om den på norsk – litt rart, den her burde leses av flere. Jeg har også kjøpt Sörga för de sina, som er bok nummer 2 i det forfatteren sier skal bli en trilogi om Maj og Tomas. Jeg vet at jeg skal lese den. Jeg må bare ha littegrann pause først.

Kristin Storrusten

Kristin Storrusten er organisasjonskonsulent i Norsk Bibliotekforening, leser sabla masse bøker og har en mastergrad i litteraturformidling.

Latest posts by Kristin Storrusten (see all)